Jag gissar på att man som barn tycker om att titta på film. Alla barn är olika, vissa tycker nog om action och tittar gärna på film med pappa, andra tycker kanske om filmer med fina kärlekshistorier, och så finns det de som tycker om att titta på tecknade Disney-filmer. Jag och mina syskon valde det sistnämnda. Vi älskade Disney-filmerna. Törnrosa, Lejonkungen, Djungelboken, Skönheten & Odjuret, Robin Hood, Pocahontas, Aladdin och många fler.
På senare år har storasyster Emma och jag fått barndomsryck. En vilja att se barndomsfilmerna om och om igen har uppstått. Och tittat har vi gjort. Kommit ihåg har vi gjort, skrattat har vi gjort. Alla filmer utom just Robin Hood. Den är försvunnen. Puts väck borta! Efter många diskussioner fram och tillbaka har vi kommit fram till att filmen blev utlånad. När jag var ca 5 var det någon som lånade vår Robin Hood-film. Problemet är att vi har glömt bort vem det var som lånade filmen. Och lånaren har glömt att den var vår. 12 år har gått och vi har inte sett skymten av vår film. Saknat den har vi gjort, men icke, den är försvunnen.
Häromdagen fick mamma ett paket från cdon.com. Hon hade beställt ett antal böcker inför semestern, och fick därmed ett erbjudande om att köpa en annan vara för ett billigare pris. Och mamma bestämde sig för att det var dags att en gång för alla köpa Robin Hood. Och som en överraskning låg den i det bruna kuvertet som hamnade i postlådan. Lyckan var total.
Igår var den stora dagen. Vi parkerade rumporna i soffan allihop, och på tvn började en underbar nostalgisk scen att ta form. Det var en känsla man inte ofta är bortskämd med. Det var som att vara 5 år igen.
Källa Google
